Spänd mellan skulderbladen efter en dag framför datorn? Stel i nacken? Kanske spänningshuvudvärk ibland?
Du är inte ensam. Det här är en av de vanligaste anledningarna till att människor kommer till mig för massage.
Men en intressant fråga är: varför gör det ont just där?
Och behöver det betyda att det är där problemet finns?
Först: ja, arbetsställningen spelar roll
Titta på bilden ovan.
Egentligen finns ganska bra förutsättningar för en vettig arbetsställning. Skärmen är på en bra höjd och personen skulle kunna komma närmare skrivbordet och sitta mer upprätt.
Ändå är det lätt att efter några timmar hamna framåtlutad. Been there, done that!
Kanske blir vi uppslukade av det som händer på skärmen. Kanske blir kroppen trött på eftermiddagen. Kanske känns den här positionen helt enkelt lättare att sjunka in i.
Och varför krävs det egentligen ansträngning för att sitta upprätt? Varför kommer det inte bara naturligt?
Bra fråga. Den sparar vi till ett annat inlägg 🙂
De ömma musklerna behöver inte vara de korta musklerna
Om personen på bilden kom till mig skulle hon förmodligen peka på området mellan skulderbladen och upp mot nacken:
”Här är jag jättespänd.”
Det naturliga är förstås att börja arbeta där. Massage av nacke och axlar kan vara fantastiskt skönt och ofta minska både stelhet och spänningar.
Men tittar vi på positionen hittar vi lite ledtrådar till vad som händer.
Bröstryggen är böjd framåt och skuldrorna har följt med. Musklerna kring skulderbladen befinner sig då snarare i ett längre läge. De kan fortfarande kännas spända och ömma – inte nödvändigtvis för att de behöver bli längre, utan för att de har fått arbeta länge i den positionen och behöver ”hålla tillbaks” överkroppen.
Högre upp syns nästan motsatsen – för att personen fortfarande ska kunna titta rakt fram mot skärmen behöver huvudet vinklas upp i förhållande till bröstkorgen. Musklerna högt upp i nacken kan då arbeta i ett betydligt kortare läge. Aj! Just musklerna skallbasen är bland dom känsligaste och smartaste (muskelfunktionsmässigt, alltså) som vi har.
Det är alltså fullt möjligt att ha ont i muskler som är relativt långa och i muskler som är relativt korta.
Det tycker jag är viktigt när man funderar på vad som faktiskt ska behandlas.
”Don’t shoot the victim”
Tom Myers, skaparen av Anatomy Trains, använder det uttrycket ofta.
Om området mellan skulderbladen är ömt behöver det inte betyda att just det området är boven. Musklerna kanske helt enkelt gör sitt bästa utifrån den position resten av kroppen har placerat dem i.
Jag brukar definitivt med att massera det ömma området. Det brukar lätta och kan vara precis vad som behövs om detta är en engångshändelse.
(Och om du kommer in och har ont där och jag INTE masserar det området så tror jag inte att du kommer tillbaks igen…)
Men om samma spänningar kommer tillbaka gång på gång blir jag mer intresserad av frågan:
Vad gör att kroppen hamnar här från början?
Då blir framsidan intressant
Och då behöver man titta ur ett större perspektiv och inte bara ”gör den ömma muskeln mjuk igen”. Här kommer fascia och ett mer globalt sätt att tänka in i bilden.
Sett väldigt förenklat ur ett Anatomy Trains-perspektiv kan vi beskriva ryggen som relativt ”lång” och framsidan som relativt ”kort” i den här positionen.
Då vill jag inte bara fortsätta bearbeta området som gör ont, utan se vad framsidan gör.
Hur rör sig bröstkorgen när personen andas? Hur känns bröstmuskulaturen på olika djup? Finns det rörelsefrihet runt revben och nyckelben?
Och hur är det med halsens framsida och sida?
Där finns bland annat sternocleidomastoideus (ett av mina favoritmuskelnamn – försöka säga det snabbt ett efter ett par öl) – som går från bröstben/nyckelben upp till området bakom örat och kan vara intressant i just den här typen av position.
Tanken är alltså inte bara att ”fixa en spänd muskel”, utan att försöka ge kroppen fler möjligheter att stabilisera sig på. En annan tanke är att är kroppen är smart och supersnabb på att kompensera för allt vi utsätter den för. Så om man skapar förutsättningar för en enklare och bekvämare hållning, så kommer kroppen förhoppningsvis använda den, även om det kan behövas lite ”nudging” för att påminna den.
Det är en viktig skillnad mellan att bara behandla ett lokalt problem och att börja arbeta mer globalt med muskler och fascia (ur mitt sätt att jobba*).
Hur skulle jag kunna lägga upp behandlingen?
Om personen kom till mig flera gånger skulle ett möjligt upplägg kunna se ut ungefär så här:
Första behandlingen: Börja där problemet känns. Mjuka upp skuldror och nacke, minska spänning och få en känsla för hur kroppen reagerar på behandlingen. Gillar också att få gå igenom musklerna på ett större område för att få en uppfattning om fortsättningen.
Andra behandlingen: Repetera det som fungerade, men börja samtidigt arbeta mer med halsens fram- och utsida och områden som kan påverka huvudets och skuldrornas position. Det finns ofta korta ömma muskler där, och ganska få har fått dom delarna uppmjukade.
Tredje behandlingen: Fortsätta framåt och nedåt över bröstkorgen. Arbeta med bröstmuskulatur, revben och andning och se om det förändrar hur nacke och skuldror behöver arbeta.
Mellan behandlingarna kan det också vara aktuellt med lite hemläxor – inte nödvändigtvis för att ”träna bort dålig hållning”, utan för att hjälpa kroppen att hitta fler bekväma sätt att röra sig och förstärka det som behandlingarna gör.
Fast det här är förstås bara ett exempel. En verklig behandling börjar när vi ses och sedan hittar vi tillsammans en väg framåt som passar dig.
Just antalet behandlingar är också beroende från person till person – hur länge man haft bekymmer, hur man sitter om dagarna, vad man har för träningsvanor. Jag skulle väldigt gärna vilja lova att en öm kontorsslav blir problemfri och rak på tre tillfällen, men det kommer tyvärr inte hända. Men det innebär inte att det inte är lönt att påbörja förändringen, ett steg i taget!
Och hade personen på bilden rest sig upp hade vi dessutom kunnat titta på vad höfter, ben och fötter bidrar med nerifrån.
Men det sparar vi också till en annan gång 🙂
(ännu en cliffhanger!)
Från lokal massage till global fasciabehandling
Ur ett globalt fasciaperspektiv skulle man kunna beskriva strategin ovan som ”up the front, down the back” – att försöka skapa bättre balans mellan kroppens fram- och baksida istället för att enbart behandla platsen som gör ont.
Det är också en del av det jag tycker är så intressant med fasciabehandling – att lyfta blicken och skapa en strategi!
Ibland behöver man bara en riktigt bra massage av en trött nacke. Ibland behöver man zooma ut och fråga varför nacken behöver jobba så mycket från första början.
Har du återkommande spänningar i nacke och axlar?
Du kan läsa mer om hur jag arbetar med massage, fasciabehandlingar eller boka en tid direkt.
FAQ
Vaddå fascia – alla jobbar väl med fascia?
Definitivit – alla som arbetar med manuell terapi och rör vid kroppen påverkar fascian också. Men det är väldigt stor skillnad att mjuka upp fascian samtidigt som man gör en massage, och fascian så att säga ”hänger med på köpet” och att arbeta efter kroppen fasciastråk med ett syfte.
Är alla nackproblem relaterade till hållning?
Nix. Och du har säkert kollegor som sitter ”sämre” (rent ergonomiskt) än vad du gör, men som inte har problem alls. Men jag tycker ändå man kan fråga sig om tycker den positionen man har stödjer en och dessutom hur man tror att det kommer vara om 10 år. Kommer din hållning att hjälpa dig om 10 år eller finns det något där som du vill arbeta med?