Pust! Nu är jag tillbaka efter drygt två veckor i Amsterdam. Inte bara för att äta kaas eller gå på museum (även om det blev lite annat än anatomi också), utan för att fortsätta min utbildning inom Anatomy Trains Structural Integration, eller ATSI som det förkortas.
15 intensiva kursdagar på 17 dagar totalt. Mycket anatomi, mycket praktiskt arbete och väldigt mycket nya insikter. Kände att jag var redo för en paus redan efter 10 dagar och nu är huvet ännu mörare…
Så skönt att komma hem till vardagen igen 🙂
Men vad är Structural Integration egentligen?
De flesta känner till massage. Man har ont någonstans, är stel eller spänd och får behandling av området som besvärar.
Structural Integration (SI) har ett lite annat perspektiv.
I stället för att bara fokusera på området där det gör ont eller känns spänt tittar vi på hur hela kroppen hänger ihop. Hur står du? Hur rör du dig? Hur samverkar fötter, ben, bäcken, bröstkorg och huvud? Och hur påverkar spänningar i en del av kroppen resten?
En central del är fascian, kroppens sammanhängande nätverk av bindväv som omsluter och förbinder muskler och andra strukturer.
Inom Anatomy Trains arbetar vi utifrån olika myofasciella linjer, alltså samband mellan muskler och fascia genom kroppen. Tanken är att genom manuellt arbete och rörelsemedvetenhet hjälpa kroppen att hitta bättre balans, rörlighet och lätthet.
Det handlar alltså inte bara om att mjuka upp en spänd muskel, utan om att försöka förstå varför kroppen organiserar sig som den gör.
En serie på 12 sessioner
Till skillnad från en vanlig massagebehandling arbetar man inom ATSI ofta med en serie på 12 sessioner, där varje session har sitt eget fokus.
ATSI 3 serien som jag arbeter med idag är en komprimerad version av 12 serien, eller en försmak kanske man kan säga. Skillnaden mot 12 serien är att man har mer tid för varje del och kommer mycket längre i arbetet.
De första sessionerna arbetar mer med kroppens yttre strukturer, andning och de större fascialinjerna. Därefter går vi successivt djupare, bland annat kring ben, bäcken och kroppens centrala stabiliserande strukturer. De sista sessionerna handlar mer om att integrera allt detta till en fungerande helhet.
Varje session bygger alltså vidare på de tidigare, men anpassas efter individens behov och förutsättningar. Det finns en plan att följa och ett tydligt fokus för varje session, men sen beror det på vem som står framför.
Under kursen har vi arbetat oss igenom de första sex sessionerna. Jag har både fått behandlingar själv, arbetat med mina kurskamrater och behandlat en extern modell som följt serien.
Det är en sak att läsa om hur kroppen hänger ihop. Det är något helt annat att faktiskt känna, se och uppleva förändringarna under flera behandlingar. Hyfsat nördigt men riktigt intressant!
Vad har jag lärt mig?
Massor! Men några saker sticker ut lite extra.
Att se kroppen med nya ögon. Vi har arbetat mycket med body reading, alltså att observera kroppens hållning, relationer och rörelsemönster. Jag har gjort detta tidigare, men nu har vi gått betydligt djupare i detaljerna och nyanserna. Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket det finns kvar att förstå. En sak är att se att höften t ex är roterad åt vänster. En annan sak är se att det dessutom finns en ”torsion” som gör att man måste arbeta på olika sätt på hö/vä sida. Eller om höftmönstret kommer nerifrån (fötter eller kanske adduktorer?) eller ovanifrån (ryggrad, psoas?). Så mycket av våra mönster är en kompensation för en kompensation för en kompensation…
Att arbeta med djupare strukturer. Vi har bland annat arbetat med diafragman, bäckenbotten, de djupa muskelfacken i underbenen och strukturerna kring revbenen. Ett särskilt intressant område är hur manuellt arbete kring bröstkorgen kan påverka rörelsefriheten vid andning. Gillar verkligen att jobba med andningen!
Att prioritera rätt. Vår huvudlärare, Michael Watson, är kanonbra! Han återkommer till uttrycket ”what is the short of the short of the short”. Med andra ord: av alla spänningar och begränsningar vi hittar, vilka är mest relevanta att börja med? Och vad är roten och vad är en kompensation?
Det är lätt att vilja behandla allt. Betydligt svårare att välja bort och fokusera på det som sannolikt gör störst skillnad. För även om 12 serie ger massor av tid så hinner man inte arbeta med allt lika djupt.
Att arbeta mjukare och mer precist. Djupare behandling behöver inte betyda hårdare behandling. Tvärtom har jag fått mycket värdefull feedback kring handlag, tempo, säkerhet och hur man kan nå djupare strukturer utan att använda onödigt mycket kraft. ”Relax and go deeper”, typ. Det handlar inte om ”trycka sig in” i någons kropp utan att bli insläppt, vilket är något helt annat.
Att förstå att kroppsarbete kan beröra mer än muskler. Under kursen har vi också sett hur behandling kan väcka känslomässiga reaktioner, både under en session och efteråt. Det är fascinerande och samtidigt något som kräver lyhördhet, respekt och ödmjukhet. Kropp och upplevelser hänger ihop på många sätt, även om vi inte alltid vet exakt varför en viss reaktion uppstår.
15 dagar med nördar som älskar anatomi
Kurskamraterna kommer från olika bakgrunder: massageterapeuter, fysioterapeuter, osteopater och andra som arbetar med kroppen. Det har blivit många diskussioner om anatomi, behandlingsmetoder, klienter och hur man egentligen ska förstå det vi ser och känner.
Och det är kanske något av det roligaste med utbildningen. Att få tillbringa två veckor med människor som tycker att det är fullständigt normalt att diskutera diafragmans funktion eller fotens små muskler över lunchen!
Vi har dessutom hunnit med tre teoretiska prov. Så en del av all anatomi verkar faktiskt ha fastnat också, tack o lov. 🙂
Vad händer nu?
Det här var första halvan av den tredje och avslutande delen av min Anatomy Trains-utbildning. I januari fortsätter vi med de återstående sex sessionerna och den slutliga examinationen. Om allt går enligt plan, och jag blir godkänd, kan jag då titulera mig certifierad Structural Integration Practitioner.
Fram till dess fortsätter jag att öva, utveckla mitt handlag och använda det jag har lärt mig i mitt arbete. Tänkte också skriva mer här på bloggen om Structural Integration, fascian och de olika tankarna bakom 12-sessionersserien.
15 dagar i Amsterdam gav mig väldigt mycket att fundera på. Och ännu mer att se fram emot!